Handledning och lärande i kliniken

Teori och praktik är beroende av varandra och studentens eller den nya medarbetarens lärande är beroende av den kliniska handledningen. Mellan skola (akademin) och praktiken (klinik) behövs ett gemensamt mål för handling och som stöd för detta har flera olika handlednings och lärandemodeller utvecklats.

Kunskapsutveckling inom professioner är en aktivitet som därför kontinuerligt behöver finnas och även fortlöpande följas upp. En fråga för framtiden är hur vi under specialistutbildningen och efter kan bedöma och stödja lärande och kunskapsutveckling i olika sammanhang. Oavsett framtida profession genomgår studenter ett flertal VFU under utbildningen.

Vi menar även att en väl genomtänkt lärandemodell som anpassats till den egna arbetsplatsen och accepterats av medarbetare stärker kunskapsutveckling för medarbetare, och studenter under sin verksamhetsförlagda utbildning. Vilket är positivt för sjukhusets anseende utåt, och ökar möjligheterna för en optimal vård av patienterna och dess anhöriga i ett längre perspektiv.

Att lära i klinisk kontext

Att lära innebär att två processer samverkar, en utifrån kommande process mellan den som ska lära och den omgivande miljön och en inifrån kommande process ett lärande. Båda processerna måste vara aktivt involverade för att lärandet ska ske.

Allt lärande innebär samspel mellan innehåll, motivation och miljö. Inom den kliniska kontexten möter vi dessa områden hela tiden. Handledaren måste ta hänsyn till detta men också använda sin kunskap om att allt detta sker till lärande för studenten. Lärande handlar om kunskaper och färdigheter, men också om värderingar, attityder, strategier och studentens/medarbetarens strävan att förstå och att hantera utmaningar i det dagliga livet.

Hur vi lär och vad vi är intresserade av beror till stor del på de erfarenheter och den kunskap vi har sedan tidigare. När vi stöter på nya situationer med nya och okända händelser kan vi kanske inte direkt förstå vad som händer. Om den här nya erfarenheten verkar vara tillräckligt viktig och att det är värt att skaffa sig, kommer vi att brottas med att förstå och på så sätt lär vi in ny kunskap. Att lära på det här sättet kallas transformativt lärande och innebär att när vi lärt något nytt förändras vår kunskap och vi ser på situationen med ny förståelse och kan då gå vidare till en ny situation att lära av. Som exempel kan nämnas att när vi förstått att personer med behov av syre blir blåaktiga kommer vi alltid att tänka att blåaktiga personer behöver mer syre, de behöver hjälp med andningen. På så sätt har vi börjat förstå saker annorlunda och är beredda att gå vidare och lära mer. Man kan likna det vid att kliva över en tröskel som öppnar upp en ny kunskap och tillåter att saker som tidigare inte uppfattades kommer att ses och förstås. Dessa trösklar innebär att studenten skaffat sig ett nytt sätt att tänka. Tröskelvärden är ofta nivåer där studenten upplever svårigheter, där kunskapsutveckling upplevs som besvärligt eftersom det är svårt, främmande eller tyst och exempelvis kräver att man omvärderar den tidigare kunskapen.

Transformativt lärande

Transformationslärande beskrivits som processen ”genom vilken vi omvandlar problematiska referensramar (tankegångar, sinnesintag, meningsperspektiv) för att göra dem mer förståeliga. Referensramar är vår kultur och vårt språk som är utgångspunkten för hur vi förstår något, hur vi kommer ihåg genom erfarenhet. Dessa referensramar formar vår uppfattning, kognition och känslor och avsikter, förväntningar, övertygelser och syften.

För dig som vill läsa mer

Avhandling:
https://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/46079

Avhandling:
https://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/41988

Peer learning – Att lära med, av och tillsammans

Peer learning är en modell för handledning där fokus ligger på att studenter med liknande kunskapsnivå ska lära till och av varandra. Studenterna skall se varandra som resurser för att utveckla både sina teoretiska och praktiska kunskaper. Modellen innebär att två studenter tillsammans förbereder och löser aktiviteter, diskuterar och reflekterar kring patientarbetet och sjuksköterskans ansvarsområden. Handledaren vägleder och stödjer studenterna genom aktiviteterna. Studenter kan utföra aktiviteterna tillsammans eller individuellt. Denna modell stimulerar studenterna till att samverka och till reflektion och kritiskt tänkande. Studenterna stimuleras även till att utveckla kommunikationsförmågan samt att reflektera över sitt eget lärande.

Handledare i en peer learning modell uppmuntrar och stödjer studenterna till aktivt och självständigt arbete. Studenterna uppmuntras till att ta hjälp av varandra för att utföra de uppgifter de har och att lösa eventuella problem. Rollen som handledare innebär också att ge feedback till studenterna, både gällande vilka styrkor de har och vilka fortsatta inlärningsbehov studenten har utifrån kursens mål. Studenterna ska ges möjlighet till att reflektera över hur de agerar och löser de uppgifter de har. Genom reflektion ges studenten möjlighet till att fördjupa sina kunskaper och tillämpningen av kunskapen.

Ett exempel på hur peer learning praktiskt kan genomföras (hämtat från Uppsala universitet Sjuksköterskeprogrammet).

Två studenter (kan även vara fler) förbereder tillsammans ett moment, förberedelsen består av både teoretisk och praktisk förberedelse.
Studenterna beskriver för handledaren hur de planerat att utföra momentet
Momentet utförs av en student, detta kan göra tillsammans med handledare. Den andra studenten observerar hur momentet genomförs, fokus kan t ex vara att särskilt observera kommunikation och bemötande
Momentet kan upprepas med ombytta roller
Efter detta sker en reflektion med återkoppling mellan deltagande studenter. Handledaren är med vid första tillfället då studenterna gör detta . Den student som utfört det aktuella momentet utvärderar sin egen insats. Detta görs utifrån målsättningen med uppgiften. Studenten beskriver vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra och kommer med förslag på hur det kan förbättras. Efter det ger den andra studenten, observatören, sin återkoppling. Det sker genom att studenten beskriver vad som gick bra och vad som gick mindre bra och ger förslag på det som behöver förbättras. Vid detta moment kan Gibbs reflektionsmodell (Gibbs, 1988) användas.
Momentet avslutas med att studenterna vid en gemensam reflektion med handledaren bestämmer vad de vill ta upp. Detta behöver inte ske i direkt anslutning till momentet utan kan genomföras vid ett senare tillfälle.

För dig som vill läsa mer:

Sjuksköterskor som lär i par blir mer självständiga
Två studenter. En handledare
VFU och Peer-learning på thoraxkliniken
Avhandling: A pathway into the profession